Först är det bara tårar .

Tänk ! dagarna kryper fram , saknade är så stor.

det är nu över en månad sedan jag å Janne följde familjens  älskade  Harri till Regnbågsbrons början.

Saknaden här uppe i Knuthöjden är stor,

Man e ju så van att ha honom omkring sej hela tiden .

har man gått tilsamans i 13 år  så blir det så ,

vet inte hu rmånga gånger om dagen jag reser  mig upp för att se vad han gör och i steget kommer på med att du finns ju inte längre,

nästa stund kanjag sitta å tänka på allt roligt vi gjort tillsamans , alla roliga promenader vi gjort . alla härliga människior vi mött tillsamans,

Du var alltid så possitiv å glad svek oss aldrig .

vi kunde lita på dej till 100%.

var jag ledsen så tröstade du alltid mej .

skrattade jag så viftade du i svansen och kom och frågade vad det var .?

du var en omtyckt vovve bland alla ,

 även i hundvärden dom sista åren.

du fick dendär pondusen som vi pratar om .värdigheten som en gammal hund har ,

 för att inte tala om klokheten.

Ja han var gammal som alla säger , det vet jag . men i vår värld så komer du att finnas med oss hela tiden , runt oss och med oss .och i våra hjärtan kommer du alltid att vara den härliga goa underbara Harri du var.

när gråten kjäns tung så är det skönt att skriva av sej. .

livet går vidare . så är det . men som en god vän skrev .

 ljusa minnan å det stämmer

å alla tårar du fäller är medaljer för den fina år  vi haft tillsammans .

vi hörs igen en annan dag goa vänner i syber.